Alltså verkligen tittade på dom.
Jag stog länge och bara tittade rakt upp i rymden.
Jag såg ingen måne, och jag tyckte att stjärnorna lös svagare än dom brukar. Men man såg dom ändå.
Och ju mer man tittade, ju fler stjärnor såg man.
Jag kommer ihåg när man var liten. När man låg i snön och tittade på stjärnorna i timmar.
Eller när man låg på en strand i Belgien en höstnatt och såg stjärnfall efter stjärnfall och himlen var smockfull med stjärnor.
Himlen kändes så stor att det nästan var läskigt.
Samma känsla fick jag ikväll.
Jag fick jättestor lust att klättra upp och lägga mig på toppen av kullen och bara titta på stjärnorna.
Men det gjorde jag inte, "får bli en annan kväll" tänkte jag och gick in. Vilket jag ångrar nu.
Get you're priorities straight!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar