Spelet alla hatar

"Uppför går det lätt men nerför är det brant"

Det där spelet som alla hatar, men ändå spelar man spelet efter spelets trevliga regler.
Man skulle kunna bryta mot reglerna, slänga korten på bordet. Skita i det där jävla spelet!
Men det gör man inte.. Nej, det gör man bara inte...

Onsdag

Idag är jag rastlös... Vad ska man hitta på?
Igår sorterade jag  mina kläder och fick ihop två svarta sopsäckar med kläder, väskor och skor som jag tänker skicka vidare till bättre behövande.
Och tre kartonger med kläder jag inte använder, men som kändes dumt att kasta.
Tre kartonger låter kanske mycket, men då innehåller dom ytterkläder också. Så det så. ;)

Lycka är att gräva i en klädhög och hitta dom där favoritkläderna som man på något vis lyckats glömma bort att man hade.
Man kramas lite och luktar lite på dom. Sen kommer det där svåra beslutet. Yay or Nay?
Slänga bort, skänka vidare eller behålla ett litet tag till?
Är det fler än jag som har separationsångest från gamla favoritkläder?

Hey brother

Dagen efter att du försvann blåste det storm ute. Jag kunde inte låta bli att tänka att det var du. Din energi.

Varje gång det blåser storm ute tänker jag på dig. "Hej kompis, kul att du hälsar på"

För jag vet att du inte är borta helt. I feel you.

Inbillar jag mig? Knappast.

Du finns där ute.

I can feel you

Dålig humor, jag vet

Dåligt, jag vet. Men jag skrattade faktiskt.

Så dåligt så det blir bra. Love it!

...

And they all knew what they wanted
What they wanted me to do
I told 'em what they needed
Just like I be telling you

You got to dig a little deeper
Find out who you are
You got to dig a little deeper
It really ain't that far

When you find out who you are
You'll find out what you need
Blue skies and sunshine guaranteed

Bring it on

Det sägs att:
Problem är till för att lösas.
Och att ett problem egentligen inte är något annat än en utmaning.

Jag gillar utmaningar...

I see stars

Ikväll gjorde jag nått jag inte gjort på väldigt länge, Jag tittade på stjärnorna. 

Alltså verkligen tittade på dom.

Jag stog länge och bara tittade rakt upp i rymden. 

Jag såg ingen måne, och jag tyckte att stjärnorna lös svagare än dom brukar. Men man såg dom ändå.

Och ju mer man tittade, ju fler stjärnor såg man.

Jag kommer ihåg när man var liten. När man låg i snön och tittade på stjärnorna i timmar.

Eller när man låg på en strand i Belgien en höstnatt och såg stjärnfall efter stjärnfall och himlen var smockfull med stjärnor.

Himlen kändes så stor att det nästan var läskigt.

Samma känsla fick jag ikväll. 

Jag fick jättestor lust att klättra upp och lägga mig på toppen av kullen och bara titta på stjärnorna. 

Men det gjorde jag inte, "får bli en annan kväll" tänkte jag och gick in. Vilket jag ångrar nu.

Get you're priorities straight!

Every single day!