Hur seriös är man inte...
Idag när vi bytte stål på framplogen slog jag kilar lite för mycket.
Man sitter typ inne i plogen helt ihopkurad och slår för kung och fosterland med hammare på järnkilar som ska hålla plogstålen på plats...
Jag slog och slog och slog.
Hämtade andan och sen fortsatte jag att slå.
När jag var färdig med sista kilen och rätade på mig hörde jag hur hjärtat bankade och slog.
Sen såg jag stjärnor.
Jag höll i mig i plogen och visste vad som var påväg.
Jag vaknade alldeles bredvid lastbilsdäcket. Visste inte vart jag var eller vad jag gjorde.
Jag hade glömt att andas!
Pär: Vad håller du på med?
Jag: Jag svimmade!
Pär: Har du ätit?
Jag: Vet inte...
Pär: Där kan du inte ligga, kliv upp nu.
Jag: Ge mig en sekund bara...!
Sen inne i lastbilen...
Pär: Du har nått där... *pekar på sin näsa*
Jag känner efter.
Jag: Neeeeej vad pinsamt!!
Då har jag världens största snorkråka på närvingen!
Uuuuursss!
Slår vad om att Pär planterade den där... för tjejer snorar inte! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar