Den obekväma känslan som man inte riktigt kan sätta tummen på..
Försöker hitta "the source" men det är som att famla i mörker. Och om man inte vet vad det beror på, hur ska man då kunna göra saken bättre?
Som ett kaos av alla känslor på en och samma gång. Pannkaka av alltihop och inget verkar funka som det ska.
Why do I feel this way?
What am i missing?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar