Är det den skräckblandade förtjusningen kanske?
Igår tittade jag och Pär på början av en skräckfilm som handlar om demoner.
Hade det varit spöken hade det inte ens varit lite läskigt. Men demoner är inte helt ok alltså.
Jag vet inte om jag kan tro på dom eller inte. Finns demoner?
Man hör ju många historier om dom och om folk som blivit besatta. Har det någonsin hänt eller är det bara skrönor? Jag vet ärligt inte vad jag ska tro.
Hade jag vetat att filmen handlade om demoner skulle jag inte ha satt mig och tittat på den innan det var sovdax. Men nu gjorde vi det, och jag har legat som ett plåster och tryckt mig mot Pär hela natten.
Och idag, innan Pär åkte på jobbet fick han tända alla lampor i lägenheten så det inte skulle vara mörkt. Sen har jag legat vaken, rädd att somna om, och jag har fortfarande inte vågat kliva upp ur sängen.
Gruvar mig faktiskt för att gå på toaletten. Och hur fasen ska det gå när jag ska duscha?
Nej huvva! Pär får nog se färdigt den där filmen själv. Ingen mer demonfilm för mig på ett tag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar