Inatt drämde jag om Han.
Vi träffades för första gången sen...sist.
Han sa: Kan du förlåta mig? Jag vill ha dig tillbaka...
Det kom så oväntat.. Vart skulle jag ta vägen? Vad skulle jag svara?
Bakom honom stog hans familj. Arga blickar, alla tittade på mig.
Tomheten. Saknaden. Hatet.
Allt kom som en våg. Jag vaknade med tårar i ögonen. Jag var arg och ledsen på samma gång.
Jag skriker argt åt mig själv: Get over him already!
Jag svarar gråtande: Nästan där...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar