Jag hade aldrig tidigare träffat honom.
Nu, åtta år senare...
Kan inte fatta att jag sålde iväg min bästaste vän.
Kan inte fatta att jag inte längre kommer träffa honom varje dag.
Visst har jag ibland tyckt att det har varit sjukt jobbigt. Men det har det varit värt!
Jag har aldrig slutat älska honom, och kommer aldrig sluta göra det heller.
Nu vet jag inte när jag ska få träffa honom nästa gång.
Vi ska väl ner och hälsa på honom nånting. Men när?!
Saknar honom redan!
Han kommer alltid att vara mitt lilla hjärta. Min lilla snutt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar